Känner ni igen känslan av oro och inständhet.. När de känns som att man är instängd i sitt eget hjärta!? Jag har den där dumma kännslan i kroppen som gör att ja får ont i magen, men vet egentligen inte varför.. Mycket som snurrar i huvudet de är de men vem har inte de.. jag borde inte ens klaga jag har allt ja kan tänka mig.. nästan iaf! Ja menar vilken 20 åring har gått från noll till 100 helt själv? Visst pappa din tar fram kreditkortet och köper dig en flott våning på söder men då är de inget du ådstakommit själv o kan va stolt över.. Jag har min lägenhet, ett förstahands kontrakt en hund att bo med 2 jobb underbara vänner som ja skulle kunna ge mycket för..

Tyvärr måste man ju solla lite bland vnskaps kretsen ibland när man inser hur mkt skit de finns och de har jag gjort men alltså ja ska inte klaga..

Men the bad feeling then? Vad kommer den ifrån egentligen? ja vill bara skrika jättehögt och sen gråta lite så man kan släppa lite på den spända dåliga känslan som ligger o gror inom mig..

Jag brukar va glad, eller jag är alltid glad men just nu denna sekund känns de tungt.. Man får väl ha såna tillfällen va? Då allt är piss och skit och hej vad ja inte vill va med längre.. De är inte ofta ja har sånna här moments men just nu har ja de..

tänk att få bosätta sig i en kåta uppe i lappland helt själv!? Mysigt.. ett tag iaf :)

jävla helvets skit va arg ja blir!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! skjut mig i huvudet!


so long suckers
xx