Den osminkade sanningen om stockholms tjejens liv!

Skrivet den: 2008-09-23 @ 16:34:52
Japp nu är jag här igen! Jag under varför egentligen och jag tvekade ett tag innan jag loggade in! Jag visste helt enkelt inte om jag ville dela med mig till er? Ta inte illa upp för jag tycker om er, jag tycker om att ni vill läsa min blogg och de är väl kanske nått litet tecken på att jag inte alls har ett så väldans patetiskt liv! Eller så läser ni just för att mitt liv är så pass patetiskt så de blir komiskt att läsa!

Ja vad gör man men jag bestämmde mig iaf för att dela med mig lite om mitt liv.. Den osminkade sanningen ska få komma fram och den är inte lätt, bra, rolig eller särskilt givande! men den kan vara underhållande för de som gillar att höra skvaller för ja detta kommer bli ett skvaller om mitt förtillfället lite halv röriga liv!

Ända från start när jag ploppade ut så har jag kännt mig annorlunda fast jag säkert inte är de.. Men jag känner så iaf och de bara är så!
Jag gjorde alltid allt tvärt emot vad jag fick och vad man skulle göra så jag har mycket på mitt samvete men dock inget som jag inte kan leva med! Jag har ju absolut dåligt samvete över det jag gjorde som yngre men som soliga skulle säga så är de en period alla tjejer går igeom men jag vet inte om jag kan hålla med!

Men livet gick vidare och jag började sakta men säkert dra mig ifrån de liv jag levde som yngre och började ta mig i kragen! Jag slutade röka, slutade drick så mycket och tog tag i skolan när jag började gymnasiet för som nästan var rätt glasklart så kom jag inte in med mina utomordentligt bra betyg utan hade det inte varit för den där tjejen eller killen som tackat nej till sin plats så hade jag inte kommit in.. Alltså komjag in på reservplats!

Där började vändningen i mitt liv och de tackar jag för! Jag vill verkligen tacka alla som brydde sig och stöttade mig så gått de kunde!
Jag pluggade och pluggade som en tok, allt för att jag ville bevisa att jag också kunde och inte var så värdelös som jag framstått o vara! Jag hade något bakom pannbenet och nu var det upp till mig att bevisa de och nog var det svårt, inte alls så lätt i alla lägen som andra fått de att låta men med blod,svett och tårar så kämpade jag mig igenom 3 år av skolan på gymnasienivå och jag tog studenten med bra betyg.. Vilket jag aldrig trodde jag skulle klara och desstomindre de i min omgivning!

I dagens läge så har jag kommit längre än vad jag i mina yngre år alldrig trodde att jag skulle komma!  Jag står på egna ben och kan klara mig själv! Jag har någonstans att bo, jag har ett arbete och min familj men det som för tillfället motiverar mig till att kämpa ännumer är min pojkvän. Jag är kär i honom de går inte att ta miste på men han har något speciellt som de inte går att såtta fingret på.. Något som får mig att vilja, något som får mig att fkunna bevisa att jag duger!
Jag dög aldrig som yngre, ta inte illa upp ni som nu reagerar på detta! Jag dög aldrig åt mig själv och därför känndes det som att jag inte heller dög i någon annans ögon heller! Jag kännde mig värdelös och gömde mig under knäppa kläder och mycket smink men nu så har jag bytt ut mina kläder och tvättat bort de mörka sminket och den osminkade sanningen kunnde blåttas i ljuster, som under många år legat dolt långt in i mig!

Jag lever dag för dag och brukar inte planera något så där jätte mycket, jag vill leva som att dagen vore min sista för de är då jag iaf får ut mest av dagen!

Men japp mer utav den osminkade sanningen kommer ni få höra i sinom tid, när jag är på humör att berätta mer för er!

Nu ska jag se lite på tv och fortsätta sakna min älskade pojkvän som nyss for iväg för att han var tvungen att arbeta
: (
Men livet har sina goda stunder oxå och den som väntar på nått gott väntar aldrig förlänge och har jag väntat så pass länge på att få honom till min alldeles egna så kan jag vänta tills på fredag oxå!


Hörs! Puss och kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback