Du jenny sorry om ja stal din text men det är som att du var mig du skrev om, jag är ett asfaltsblomma!

Maskrosbarn är barn som har det svårt hemma men som klarar sig ändå, ungefär som en maskros kan växa upp genom asfalten. Asfaltsblomma är en synonym till maskrosbarn.

De barn som klarar sig trots alla svårigheter har i engelskspråkig facklitteratur benämnts "superkids", "stress-resilience" eller "invulnerables". På svenska har de i litteraturen förutom maskrosbarn, även kallats "osårbara barn" eller "stressmotståndskraftiga barn".

Om man växer upp i ett hem där föräldrarna har fullt upp med sig själva kan det bli svårt att tillåta sig själv att ha behov. Ibland talas det om maskrosbarn. Barn som blir starka och skötsamma trots att de kommer till världen i en socialt svår miljö. Det är gott att de inte själva blir missbrukare eller kriminella. Men många av dom får hela livet kämpa med svårigheter inom sig. Samma utveckling kan barn till arbetsnarkomaner, psykiskt sjuka, religiöst rigida mfl självcentrerade föräldrar gå till mötes. Föräldrar med stora bekymmer av det här slaget orkar inte möta verkligheten. De gömmer sig för sig själva och kan därmed inte heller möta sina barn där dom är. Barnens känslor blir en provokation och får föräldern att "må dåligt". Kanske leder det till våld, men inte nödvändigtvis.

Men barnet lär sig att förneka sig själv, överge sina egna känslor och behov. Föräldern är alltid viktig för ett barn, det vågar inte ta risken att förlora sina föräldrar. Därför blir lätt föräldrarnas välmående viktigare än barnets eget. Det kan gå så långt att barnet börjar skämmas för allt som är dess eget.

Skammen lägger sig som ett täcke över precis allt. Det blir svårt, omöjligt, att vara sig själv. För det är alltid fel. Ett beteende som lätt följer med in i vuxenlivet.